Vet knappt hur jag ska sammanfatta detta dygn.....

Så jävla trött på allt nu....

finner inga jävla ord.

Sov inne vid Emma i nättras, och somnade på riktigt och sov bra, till kl 03, då kom dom dära hemska smärtorna i benen, jag bara skaka och grät, emma och lotta hjälpte mig masserade benen och vi ringde in och frågade va man kunde göra, men de var bara o ta de piller man hade och mer sömntabletter, men inget hjälpte:(

slumrade till en stund, sen vaknade jag av smärtorna igen....

Vid 05.30 somnade jag, och sov till 11, det var skönt att sova så många timmar på raken..

men inte skönt att vakna, kunde inte gå... tillslut tog jag mig ner, men idag var jag ännu sämre än igår, så ringde direkt till dagvården och förklara att jag nog behöver blod för jag var heelt borta och var på väg att svimma..

Ringde efter taxi och emma åkte med mig, sov som vanligt hela taxiresan, gick in på dagvården men när ja kom dit så bestämde dom att jag skulle upp på M74, där jag fått alla mina behandlingar, började gråta för jag ville inte dit....

Men man har inte så mycke val, satte mig i rullstolen..

När vi kom dit tog dom prover och så fick jag 2 påsar blod, Blodvärdet var bara 75....

Dom kollade snabbsänkan (infektionsvärde) de var på 5, så de är ingenting typ.

Sen fick vi åka hem, kände mig lite piggare men ännu ont i benen så kan nästan inte gå....

Hann inte mera än att komma till segeltorp, åt lite mat sen ringde dom från sjukhuset och ville att jag skulle bli inlagd,

hon undrade även hur allt hade gått till i dag, vem som skrivit ut mig o en massa?! hade inte ens blivit inskriven, mest omkringkastad på en massa avdelningar och ingen hade koll.....

Jag sa nej att jag inte vill komma in... men man har väl inget val....

tog tempen o den visad 38,4 då måste jag in direkt.

 Tydligen var de fullt på cast, och där ja brukar ligga så skulle hamna på en ytterligare ny avdelning...

Packade ihop lite kläder och data och så sen körde Pelle och Emma hit mig, på vägen hit ringde dom och sa att dom fixat ett rum på cast...

Nu är jag här, ENSAM och allt känns bara piss....

Dom har tagit prover och en läkare har varit här inne, de enda hon kunde  höra va nå litet på höger lunga, men inget tydligt.

så ikväll kan dom inte göra någonting, och jag vet knappt varför jag är här...

De enda dom ska göra är o ha koll på tempen i natt o se var den tar vägen, jag tror att jag har feber på grund av alla mediciner och alla hastiga ändringar.

Men jag läkaren sa att vi inte skulle måla fan på väggarna, de kanske inte är något alls och man får åka hem i morgon..

Jag hoppas det!!!

Nu ska ja bara försöka att sluta gråta och sen väntar ja på mina mediciner så man kan få sova så den här natten går fort.

Så kan en dag se ut.

 

Gun Karlsson

20 november 2012 22:48

Hu, stackars dig.Låter jobbigt. Lider med dig. Måtte det kunna vara över någon gång så du blir piggelinar. En stor styrkekram till dig.

 

Tindris

20 november 2012 23:43

❤

 

Catarina

21 november 2012 00:09

Jag tänker på dig! Och jag tänker på att jag klagar över mina smärtor när du har det 100 gånger värre!
Jag hoppas verkligen att du får komma hem i morgon, jag håller mina tummar för dig, det är vidrigt att ligga ensam på sjukhus.
Kramar Catarina

http://keckla.bloggplatsen.se

 

Ida R

21 november 2012 13:01

Åhhh styrkekramar till dig!!!! Fi fasen det är tydligt att man ska vara "frisk för att vara sjuk"!! Men jag tycker du är jättestark! Hoppas de här vänder snart så du kan få må bra o få lite energi! Kram till dig❤

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Sitter här i Segeltorp. Gjorde det för ett år sedan med. Var ute på en löprunda i morse, För ett år sedan var det en kamp att gå upp för trappan. sitter i soffan och äter glass. För ett år sedan satte jag här med 40 olika mediciner...

  Mycket som händer, men ändå så lite. Folk frågar, alla frågar. Varför bloggar du inte längre!? Jag svarar: Det är inget som händer. Jag ljuger... Det är ju faktiskt ganska mycket som händer.     I Tisdags var jag på sjukhuset och...

Nu  har det gått ett tag sedan sist, eller månader....   Idag är det 1 år sedan jag fick dom tyska cellerna.. Jag minns det som igår... Josefine var uppe i Huddinge vid mig. Jag minns att jag var ledsen, sur, överväntandes.. Jag frågade 1...

  2012-06-11 kl.11.00 Då mitt liv förändrades! Jag minns det som igår, och jag får ont i magen och känner mig ledsen när jag tänker på det!   Jag fick in my face, beskedet att jag fått Cancer. Jag bestämde mig ganska fort för att kämpa.. ...

  Nu var det suuuperlänge sendan jag skrev,och guuud vad mycket som har hänt sen sist.... Hade ju fått en gvh, fick behnadling men fel behnadling, och förra veckan fick jag en antibiotika och nu är jag i stort sett 100 % frisk och fri från det me...