Nu  har det gått ett tag sedan sist, eller månader....

Idag är det 1 år sedan jag fick dom tyska cellerna..

Jag minns det som igår...

Josefine var uppe i Huddinge vid mig.

Jag minns att jag var ledsen, sur, överväntandes..

Jag frågade 1000 gånger om när, när cellerna skulle komma.

Vi visste att dom skulle komma den 18 oktober 2012

------

Sommaren sprang iväg.

Gjorde en hel del, eller allt jag ville.

Man kan ju verkligen säga att livet har varit en BERG OCH DALBANA.

och förmodligen är det så livet ser ut.

Man lever och lär.

Jag har lärt mig mycket, en hel del, eller as mycket.

om mig själv om sjukvården, om andra.....

Jag är glad många stunder, men också väldigt ledsen.

Jag kan inte sätta ord på vad och varför.

Och som sagt, allting har en mening...

-----

Rik på erfarenheter.

fattig på tårar.

----

Jag trodde att jag skulle lugna ner mig lite efter allt, men nej.

Jag skulle tydligen leva ikapp.

Men det är sån man är som person.

En egenskap.

---

Jag är glad.

Det finns en tjej i Tyskland.

Som räddade mig.,

Hon visste vad benmärgsdonation var.

Hon fanns med i registret.

Hon matchade mig.

Tack!

www.tobiasregistret.se

----

Jag har kommit tillbaka till livet, jag har besegrat cancern, överlevt en transplation.

Ibland är det enklare att beskriva saker i ord ibland inte.

Jag satte mig vid datorn, hade 1000 saker jag ville skriva.

skrev.

skulle publicera.

och allt försvann...

Gör om gör rätt :)

    I väntan på Gyllene tider.

    Aftonbladet.

  Syskon

  En tatuering har de hunnit bli.

    Syskon

  Jag josefine och mamma på islandshästar.

  Häst är bäst

  Träning

      Tjurruset. 6 Oktober 2013. 10.4km

      HöstMYS.